"Föremål som framställs på det sättet fyller ofta sin funktion alldeles utmärkt. De är fula, eftersom skönhet hos ett föremål beror på strukturen i något naturmaterial parad med hantverkarens kunnande och omsorg. De är kortlivade, och följaktligen är vår jord på väg att kvävas av tingestar av mer eller mindre nedbruten plast. Tillverkningen ger upphov till föroreningar i en skala som mänskligheten aldrig förr har upplevt. I det stora hela fungerar de dock.
Om allt vi använder skall vara fult och tråkigt att tillverka, vad tjänar det då till att leva alls? Fanns det förr i världen något som hette livskvalitet? En god och tillfredsställande livskvalitet. Kan den komma tillbaka? Eller är vi som art dömda att fullfölja vårt öde att utföra tråkiga arbeten, omgivna av mediokra och fula ting?
Det påstås ofta att det är massproduktionen som gör det möjligt för så många av vår groteskt ansvällda folkmängd att äga så många föremål som de gör. Här måste man ställa två frågor. För det första: Behöver vi verkligen så många föremål som vi tror? Jag vandrar ofta omkring i butikerna på min hemort och ser med häpnad på varorna som bjuds ut. Jag kan inte fatta att någon skulle bli lyckligare eller må bättre av att äga dem. De allra flesta föremålen kommer inom kort att hamna på avfallshögen och bevisa att de inte borde ha tillverkats alls. För det andra: Behöver vi pracka på folk massproducerat skräp när allt fler människor i den ”utvecklade” världen går arbetslösa? Det enda tänkbara motivet för att tillverka skräpet är att det inte finns tillräckligt med folk för att framställa föremål av god kvalitet. Men det finns tillräckligt med folk. Eller det skulle kunna finnas, om ungdomar utbildades till att uträtta nyttiga och intressanta arbeten.
Har vi rätt att använda föremål, hur praktiska de än är, som vi vet har tillverkats under förhållanden där människorna vid maskinerna har blivit uttråkade, rent av fördummade? Det var för att kunna känna en liten smula mindre dåligt samvete i detta avseende som jag började se mig omkring och studera olika hantverk, vilket lett till denna bok. Visst måste det vara möjligt att producera vad vi verkligen behöver utan att våra medmänniskor tvingas leva och arbeta under sådana förhållanden, tänkte jag.
Gudskelov fann jag att de gamla hantverken inte är bortglömda. Inte en enda färdighet som en gång utvecklades är helt bortglömd utan utövas alltjämt någonstans på jorden. Och vad mera är, nästan överallt, åtminstone i den utvecklade världen, ser man början till en renässans för de gamla hantverken. Allt fler ställer krav på kvalitet."