Festplatser i Karis

FESTPLATSER I KARIS

Torsdagen den 3 oktober 2024 ordnades ett tillfälle på Antkärrgården inom ramen för Karis digiverkstad där vi började gå igenom de fest- och samlingsplatser som har använts under tidernas gång i Karis. Torsdagen den 7 november fortsätter genomgången på Antkärrgården.

En lista på festplatser presenterades. I den ingick följande platser:
Kyrkan, med omgivningar, Kilaplan, Brandkårshuset (Torget), Strandparken, Strandparkspaviljongen, Pumpviken, Lystilandområdet,  Idrottsområdet och gatorna i centrum (Centralgatan/Köpmansgatan).

KYRKAN

Under diskussionen presenterade Göran Fagerstedt hur man samlades för midsommarmarknad invid kyrkan redan på 1700-talet. Uppgifter om det finns i historikboken Karis socken V av John Gardberg och i Karis socken VI av Lars Back.

I boken Karis socken V (s. 342) Redogör John Gardberg för midsommardagens marknader vid kyrkan. Han säger att det troligen var ett arv ända från medeltiden att man samlades på Johannes döpares dag (24.6) och att det kanske också anknöt till kyrkans invigningsfest som hölls år 1470.

Ur gamla domstolsprotokoll har Lars Back hämtat några dråpliga historier. Här refererar jag en av dem som handlar om ”den gamla pigan Beata från Visansbacka”. År 1727 sägs det att hon sålde öl under gudstjänsttid. Hennes öltunna togs i beslag av landsfiskal G.J. Blåfield som också tog hand om hennes pengar. ”Emedan Beata var enfaldig slapp hon böter, men de beslagtagna pengarna gavs åt kyrkan och de fattiga”, skriver Lars Back.

                    
Marknaden hölls troligen på området mellan klockstapeln och sockenstugan, vilket numera är gräsmatta och parkeringsplats. Lars Back redogör för marknadens utveckling under 1700-talet i Karis socken VI (ss 215 – 217). Han berättar om framflyttning av den med en dag på 1750-talet på grund av att ”marknadslarmet var störande invid kyrkan”. Kyrkoherde G. Ring lyckades ”vid en sockenstämma1789 får karisborna att godkänna ett ombyte eller flyttning av marknadsplatsen från Korsbacken bredvid kyrkan till Landsbro på prästgårdens mark, ...”. Närheten till Stora strandvägen ansågs vara en fördel: ”Det framhölls, att den platsen för de resande var bekvämligast i hela socknen. Även borgarna i Ekenäs godkände flyttningen. Karis marknaden dog ut under 1800-talet.”

Sockenstugan invid Kyrkan

KILAPLAN

Kilaplan, som fanns i centrum av byn Kila, mellan de fyra gårdarna Borgmästars, Hinders, Klockars och Råckers har använts för olika ändamål sedan långt tillbaka i tiden.

Lars Nyberg (1905 - 1999) skriver i sin bok Ekon från hembyn, om den ryska garnison som var förlagd till Kila, hans hemby, och som hade som uppgift ”att vakta järnvägsknuten Karis”. För manskapets inkvartering rekvirerades ortens enda festlokal, Borgkila, som var ungdomsföreningens hus.

”Varje dag såg vi pojkar soldaternas exercis på Kila plan, som varit övningsfält redan under den gamla svenska tiden. De noga drillade rörelserna, gevärsövningarna, det taktfasta marscherandet, långa rader män i perfekt rytm. Kommandoorden ekade genom byn: ”Naplee-VO! Mars! Ras...dva...ras...dva”.

Kim Adolfsson presenterade ett fotografi från å 1921, som var taget i samband med den sångfest som hölls i Karis den 19 juni 1921. I den deltog över ca 350 sångare. Huvuddirigent var ”hr Valter Nyström och andra dirigent orgelnisten John Granlund från Hangö.” (Bbl 28.6.1921) Publiken uppskattas till ”väl bortåt 5,000 personer”.(VN 21.6.1921).

I Västra Nyland kan man läsa följande om festplatsen:  ”Festplatsen, Kihla plan, sandig, dammig och rätt kal i sig själv, mot väster dock kantad av lövträn, var rikt smyckad med girlandomvirade flaggstänger, från vilka flaggorna, både rödgula och blåvita, svajade stolt för vinden. Invid de lummiga träden på västra sidan reste sig en enkel men praktisk sångarestrad, även den rikt smyckad med grönt”.

Estraden hade uppförts enligt de ritningar som utarbetats av sångfestens musiksektion i Karis. Själva byggnadsarbetet ”torde främst böra tillskrivas snickaren Johan Öhman och byggmästaren Viktor Österlunds förmåga.” Följande omdöme om estraden gavs i artikeln i Västra Nyland: ”Estraden var verkligt god vad akustiken vidkommer: den var en lämplig ”bostad” för en så utmärkt kör som sångfestens faktiskt var”. Man kan anta att virket kom från Karis Ångsåg i Grundsjö, som ägdes av byggmästare Viktor Österlund.

Sångfesten rönte stor uppmärksamhet både i tidningen Västra Nyland och i Borgåbladet. Den 16.6.1921 skriver VN om förberedelserna för festen och presenterar programmet i detalj. Den 21.6 ingår ett långt innehållsrikt referat av festen som omfattar i praktiken två spalter på en sida och 6 spalter på följande sida. Till exempel skolrådet A. Takolanders och rektor A. Rajalins tal
publiceras oförkortade.